På marknaden i Ristiina

Marknaden i Ristiina äger rum varje sommar, i år fredagen den 20 juli (fotnot 1). Ristiina ligger i Södra Savolax vid Saimens strand, 210 kilometer nordost om Helsingfors, 20 kilometer söder om St. Michels (fotnot 2). Genom tiderna (med undantag av stormaktstiden) har Ristiina legat intill Sveriges östra gräns mot Ryssland. Numera bor det drygt 4900 människor i kommunen Ristiina, men under sommaren växer antalet invånare med ca. 3 000 sommargäster som har funnit sitt sommarparadis (fotnot 3) i detta sjörika område. Ristiina har gott om stränder, sammanlagt 1 200 kilometer. Observera att Saimen egentligen är ett insjösystem med ca. 120 sjöar av olika storlekar.

Gamla byggnader i Toijola, Ristiina

Nästan hälften av de fast bosatta invånarna i Ristiina arbetar inom  skogsindustri, och ung. 40 % i serviceyrken. Det handlar alltså inte om ett typiskt handelscentrum utan om ett jordbruks- och industrisamhälle. Marknaden hålls för att lockar folk från både när och fjärran. Under senare år har marknaden vuxit så mycket att man har varit tvungen att flytta den från den vackra platsen vid hamnen där man har brukat tvätta mattor till en större och kanske mer praktisk plats nära Ristiinas skolcentrum och idrottsarena. Där finns det också gott parkeringar för det av bilar trånga finska samhället.

Jag besökte marknaden med två svenska vänner, för jag ville visa dem en riktigt lokal begivenhet. Marknadsstånden stod i rader och man kunde köpa allt från byxor och t-shirts till porslin och fiskeutrustning. Det fanns flera platser där man kunde sätta sig ner och fika. Prissättningen varierade. En viss typ av byxor kunde kosta 10 euro hos en försäljare och 20 euro hos en annan.

Det var mycket folk. Jordbrukare och bondfruar med sina solbrända ansikten som stod vid säljstånd och pratade väder, ungdomar med sin egen stil och utländska turister. En estnisk kvinna från Tallinn sålde fina porslinvaror och en thailändare hade träkorgar att erbjuda. Hon förklarade på flytande finska att de lämpar sig mycket bra att använda ute i svampskogen, hon kunde flera ord för svampar än jag. En man satt vid ett tomt bord och pratade ilsket i mobil om varor som han skulle sälja men som inte kommit enligt överenskommelse. En vietnamesisk kvinna med sin finske make och deras son sålde vietnamesisk mat och en och annan marknadsgäst stannade vid deras stånd för en måltid. Och hela tiden försökte ett band underhålla allmänheten med gitarr, trummor och sång. Resultatet var lite under den nivå som finska bidrag (med undantag av Lordi) brukar ha i schlagersammanhang. 

På marknaden i Ristiina

Den upplevelse som jag kommer att minnas från detta marknadsbesök har jag mina svenska vänner att tacka för. De stannade till vid ett stånd där man stekte siklöjor eller "muikku". Fiskarna hade fångats dagen innan och innan de hamnade i den stora stekpannan hade man rullat dem i rågmjöl. Vi köpte flera portioner för "mujkorna" fick det verkligen att vattnas i munnen.

Efter besöket gick jag till idrottsplatsen och sprang ett varv för att smälta ned alla intryck och smakupplevelser. Jag var nöjd. Ristiina-marknaden har vuxit: den är en multietnisk och mångkulturell happening med stark lokal färg. För mig som språkvetare är det härligt att höra så olika språk och dialekter, däribland nya varianter av finska med estnisk, spansk och thailändsk klang. Jag kom i mål: mina vänner hurrade. Tiden? Den njuter man av på marknaden och hobbylöpning. Den går inte att mäta i sådana sammanhang.

Ristiina ligger inom Saimen-området där det finns 120 mindre och större sjöar

Fotnot 1: Ristiina grundades av greve Per Brahe 1649. Ända fram till 1901 hette Ristiina officiellt "Kristina" efter grundarens hustru.

Fotnot 2: St. Michels är den stad där högkvarteret låg i början av vinterkriget och under hela fortsättningskriget 1941-44.

Fotnot 3: "Paradis", på persiska "pardes", ung. "smultronsställe" eller "park" eller "kungens trädgård"