Finlands mö plockar kronblad

Prästkragen har kronblad, och vill man veta om någon tycker om en, kan man få svaret genom att plocka isär dessa kronblad ett efter ett samtidigt som man mumlar "älskar, älskar inte, älskar...". Prästkragen förekommer i nästan hela Finland, bara i de nordligaste delarna är den mer sällsynt. Finländare har således goda möjligheter att nyttja detta blommiga orakels tjänster.

Här handlar det nu om Finlands mö som ska använda denna spåblomma. Om man undrar varför vi kallar landet för "mö", räcker det att ta en titt på kartan: Finland ser med sina krigsskadade gränser ut som en "mö" med en hel och en "stympad" arm.

Jag tänker mig att denna vår kära mö nu sätter sig ned med en prästkrage och börjar plocka isär kronbladen med den återstående handen. Hon tänker på mig, en man som första hälften av sitt liv bott i Finland och andra hälften i Sverige. Älskar jag henne eller inte? Här kommer de fem första kronbladen med motivering:

Kronblad 1. "Älskar". Min hustru och jag har släktingar, vänner och bekanta i Finland. Det ger trygghet i tillvaron.

Kronblad 2. "Älskar inte". "The Silent Finn" (Den tystlåtne finnen) är ingen myt. Jag har en känsla av att finländarna vill öppna munnen bara om de har något att säga. Detta gör att jag, till hälften utböling, börjar skruva mig på stolen pga. det tröga umgänget.

Men fåordighet gäller inte i alla situationer. Alla finländare vill säga sin mening om euron, tangomusik och skolundervisningen i svenska språket som även kallas för "tvångsvenska" eller "pakkoruotsi". Svenska har varit ett obligatoriskt ämne i finska skolor sedan urminnestider, vilket inte behagar alla finnar.

Sanningen är att republiken Finland har två officiella språk: finska och svenska och att den svensktalande gruppen utgör en minoritet på ca. 6 % av 5,4 miljoner finländare.

Jag kan tyvärr inte avgöra tvisten kring svenska språkets ställning i Finland men jag hoppas att så många finsktalande som möjligt inser hur trevligt och givande det är att umgås med svenskar. I regel kan dock svenskarna inte finska. Tyvärr.

Och vi finsktalande kan faktiskt prata svenska med finlandssvenskar, trots att finska nästan utan undantag ingår i deras språkrepertoar. Detta förutsatt naturligtvis att vi kan svenska och att det i sammanhanget annars ter sig naturligt. Många rikssvenskar tycker att finlandssvenska eller "Mumin-språket" är världens vackraste språk. 

Kronblad 3: "Älskar". Finland är de tusende sjöarnas land. Topelius skrev år 1853 i sin dikt En sommardag i Kangasala: "O hur af guld och af silfver dock stråla dess sjöar blå!"  I landets östra del finns Saimens sjösystem som besannar Topelius lovtal. Resebroschyrerna lockar turister till att ta sig en flykt "undan civilisationen". Detta är en sanning med modifikation, för staden Nyslott (Savonlinna) med sin årliga operafestival ligger mitt i Saimen-området.

När man seglar på Saimens fjärdar och genom dess sund från en insjö till en annan eller när man plockar svamp och bär på dess skogstäckta holmar eller badar bastu vid Saimens strand är det dock lätt att föreställa sig att man befinner sig långt borta från allt vad avgaser, stenhus och asfalt heter. "Kaukana kavala maailma" (Fjärran är den lömska världen) hade Aleksis Kivi sagt (1834 - 1872).

Kronblad 4: "Älskar inte". Finland är ett litet land, mindre än Sverige. Befolkningen är på drygt 5,4 miljoner (plats 113 bland världens länder; Sverige har plats 92 med sina 9,2 milj. invånare). Kanske just pga. detta känns det som att det offentliga livet är kringskuret, fattigt på ämnesval. Handlar det om eurons vara eller icke vara, så är det bara detta man pratar om i radio och tv. Om det handlar om fenomenet "sannfinländare" diskuterar man utan uppehåll om Timo Soinis framfart. Kommer tangomusik på tal är det tango för hela slanten: radio och tv sänder flera timmar långa program från den årliga "tangomarknaden" i Seinäjoki.

Tangomarknaden är i en klass för sig. Den försiggår under ett hektiskt veckoslut i juli i den österbottniska staden Seinäjoki. Marknaden är till för att genom sångtävling hitta "tangokungligheten". Sammanlagt arton kvinnor och män tävlar mot varandra.

Sångerna är ofta sentimentala och sorgsna men ack den som vågar göra sig lustig på dem. Detta gjorde en viss Kari Kuuva (1946 - ) under 1960-talet med sin tango "Tango Pelargonia" vilket väckte ont blod hos vissa tango-frälsta finländare. (Lyssna på Kuuvas inlevelsefulla tolkning kan du göra här). Tur då att han inte skämtade med tangon "Satumaa" (Sagoland) sjungen av tangokungarnas tangokung Olavi Virta, den lämnar nämligen ingen finländare oberörd. "Satumaa" är mer populär än någon annan sång, inklusive nationalsången "Vårt land" och "Björneborgarnas marsch" av Johan Ludvig Runeberg, landets nationalskald. 

Kronblad 5: "Älskar". Jag är tvåländare, finne och svensk. Efter tillägget "svensk" blev jag "nordbo".  I internationella jämförelser (se här) bildar de nordiska länderna en egen grupp av stater som lyckats med de mesta. På listan över "Failed states"  (Misslyckade stater) som mäter olika ekonomiskt, socialt och politiskt centrala förhållanden i 177 stater håller Finland sista plats 177, Sverige kommer strax efter på plats 176, Danmark 175 och Norge 173. Vi nordbor lever alltså i de minst misslyckade staterna i världen. Hur kommer det sig att vi har lyckats så bra?

En förklaring är att vi har haft ett aktivt och välorganiserat civilsamhälle under nästan två hundra år med dess otaliga folkrörelser. Dessa rörelser har haft en enorm betydelse för att höja befolkningens politiska medvetenhet och utbildningsnivå i praktiska saker, allt från jordbruk till folkhälsa. Vi ska heller inte glömma den enträgna politiska kamp där arbetarrörelsen spelat en nyckelroll. Det handlar om samhällen där marknadskrafterna åtminstone inte ännu vunnit kampen mellan arbetet och kapitalet. 

Finlands mö vill kanske fortsätta och plocka isär prästkragens kronblad. Hur många kronblad som än faller på marken kommer denna min kärlek till Finland  inte vara obetingat förhärligande. Att verkligen älska någon eller något är att även se bristerna. Världen är långt ifrån färdig, och Norden utgör en del av världen. Den är inte Atlantis fjärran från den lömska världen.