7.9.14

Finskhetens kärna

När jag gick i folkskola 1955-59 fick jag lära mig att finskheten kan sammanfattas i tre ord, och de var: sauna, sisu, Sibelius. Varför just de? Sauna, okej, det är bra attt sköta sin hygien. Sisu, hmm, ska man alltid ihärdigt jobba på? Nå väl, det hade man kunnat fråga av de kvinnor, män och barn som byggde upp Finland efter de tre olyckliga krigen 1939 - 45, betalade krigsskadeståndet till Sovjetunionen på flera hundra miljoner dollar och tom. anordnade de olympiska spelen 1952. (Det var också då som Armi Kuusela blev Miss Universum.) Sibelius då. Finländarna är läshungrigt folk som älskar tango och uppskattar högt klassisk musik. Tidigare var de också duktiga idrottare. Numera är det bara rally och hockey som gäller.

Frågar du mig om jag tycker om Finland? Självklart gör jag det, svarar jag. Det är ju mitt födelseland. Men nationalist är jag inte. Jag skulle vilja att Finland bidrog mer till att få bort de djupa orättvisor som finns i världen, hälsade andra människor välkomna som invandrare och att finländarna skulle vara med att mer aktivt skapa en bättre värld. En sådan värld där solidaritet, jämlikhet och frihet råder. I första hand är vi människor och först sedan finnar, svenskar osv.

Men vi ska inte sticka under stol med att Finland under de senaste åren har legat i topp på ett antal internationella rankinglistor. Dessa placeringar talar sitt tydliga språk om Finlands styrkor som består av två fundament: finländarna litar på varandra och de hittar snabbt pragmatiska lösningar på svåra utmaningar. De vet att ekonomiska och andra katastrofer inte är att leka med. 

Världens mest korruptionsfria land (Corruption Perceptions Index, 2012)
• Världens näst bästa land för dynamisk affärsverksamhet (Global Dynamism Index, 2012)
• Världens tredje mest konkurrenskraftiga land (World Economic Forum, 2012)
• Världens bästa skola (Internationella läromedelsföretaget Pearson, 2012)
• Världens bäst utbildade land (PISA-undersökningarna, 2000–2009)
• Världens friaste press (Press Freedom Index, 2012)
• Världens bästa land (Newsweek, 2010)
• Världens lyckligaste land (World Happiness Report, 2012)
• Världens minst misslyckade stat (Fund for Peace Failed States Index, 2012).

 
Dessa resultat är förstås goda nyheter. Men arbetet fortsätter - vi behöver sisu även fortsättningsvis. Vi ska dock inte monomaniskt försöka prestera allt bättre utan vi ska nog då och då ta det lungt också - sauna gör här en skillnad. Att ha det fysiskt tryggt och materiellt så problemfritt som möjligt är viktigt men människorna är mer än all världens vara. Utan Sibelius och den andliga kulturen krymper vi som människor. Sauna, sisu och Sibelius gäller således fortfarande. 

6.9.14

Elää - se on nyt

Harmittaa kun en tiedä, mikä kasvi yrittää ottaa valtaansa kesäpaikkani kauniin nurmikon. Viisas kuopukseni sanoi, että se on rikkakasvi, ja minä uskoin häntä. Hänhän on viimeksi meistä kahdesta lukenut kasvioppia, ja lisäksi tiedän, että hän ottaa selvää asioista eikä puhu puuta heinää. Nyt minä olen kuitenkin kuorinut nurmea ja saanut noita vihulaisia pois, kärrännyt ne kottareilla pitkän matkan päähän, josta ne eivät takuulla pysty änkeämään nukkaiselle nurmellemme.

Kesäpaikassamme on asuintalo paitsi perheelleni myös apeksilleni. Nyt he eivät enää käy täällä - rakkaasta anopistani aika on jo jättänyt ja appeni ei vain jaksa -, ja minä kirjoitan ja luen täällä aikani kuluksi. Pistän praasun kaminaan ja odotan, että se rupattelisi hetken mukavasti. Ulkona on hieman viileätä, vähän yli kymmenen astetta lämmintä, ja tuli kaminassa on paikallaan. Mutta äimistykseni on melkoinen, kun palohälytin alkaa piipittää. Sen rupattelu ei todellakaan hivele korvia. Katson tarkkaan, tupruaako kaminasta savua sisään. Ei tuprua. Palohälytin on varmaankin viallinen: sen käynnistymiseen ei tarvita savua tai hajutonta häkää. Kenties vain muutama pölyhiukkanen riittää hälytyksen pirahtamiseen. Otan patterin pois laitteesta, ettei se suotta enää häiritse minua, pensaikossa lenteleviä pikkulintuja ja ääniherkkää koiraamme. Kaminaa en lämmitä, ennen kuin palohälytin toimii varmasti oikein.


Vaimoni ei pidä hämähäkeistä. Minua lukit eivät taas häiritse, minkä vuoksi hän (ja tyttäreni) komentavat minut aina paikalle, kun semmoinen taas on eksynyt heidän näkösilleen. Tässä yhtenä päivänä asiat olivat hiukan toisin: vaimoni pyysi minua katsomaan hämähäkkiä. Yllätyin: eikö minun siis pidäkään tulla kupin kanssa ja siirtää tuota kauheaa vierasta muille penkoille. Todellakin. Lukki oli näkemisen arvoinen. Se lepäili ikkunan ötökkäverkon ulkopuolella, ja aurinko valaisi sitä niin, että sen varjo piirtyi silmiimme. Se oli kuin Edgar Allan Poen kauhutarinoista ilmestynyt myyttinen olio, ei mikään koppakuoriainen vaan varmaan aika tavallinen suomalainen hämähäkki. 
Itse asiassa minä ihailen hämähäkkejä enkä vain kastematoja, joita löysin ilokseni edellä kuvaamastani nurmikosta. Ne tuntuvat kävelevän ilmassa punoessaan seittejään. Ehkä raamatun kertomus vetten päällä kävelystä on saanut herätteen hämähäkin ihan oikeasta tyhjän päällä kulkemisesta.

Elämä on rattoisaa. Kuten Chilessä asuva siskoni viisaasti kirjoitti taannoisessa meilissään: Tenemos que vivir AHORA, meidän pitää elää nyt eikä vain menneessä ja huomisessa.