8.10.15

Kysely ruosuasioista - Frågor kring sverigefinska ärenden


Miten poliitikot oikein ajattelevat meistä ruotsinsuomalaisista?
Hur tänker politikerna egentligen om oss sverigefinnar?
Tämä on koonnos Ruotsin valtiopäiväpuolueiden kirjallisista vastauksista kysymyksiin, jotka koskevat ruotsinsuomalaisille tärkeitä asioita. Suoritin kyselyn 15.9.2002 pidettyjen valtiopäivävaalien edellä, joten kyse ei ole kovin tuoreesta kyselystä. Ihmettelenkin nyt, onko mikään muuttunut siitä lähtien. Huomaa, että vasemmisto- ja ympäristöpuolueelta en saanut vastausta ja että ruotsidemokraatit eivät ole mukana kyselyssä, koska heiltä puuttui tuolloin valtiopäiväedustus.
Detta är en sammanställning av de skriftliga svar som de svenska riksdagspartierna gav på frågor kring ärenden som är viktiga för sverigefinnar / sverigefinländare. Jag genomförde undersökningen inför riksdagvalet 2002-09-15, det är alltså inte frågan om en särskilt färsk undersökning. Därför undrar jag nu om något har ändrat sedan dess. Observera att vänsterpartiet och miljöpartiet inte svarade på mina frågor och att sverigedemokraterna inte var med i undersökningen då de vid den tiden inte var representerade i riksdagen.
Göteborg, 2015-10-08, Kaarlo Voionmaa
------------------------------------------------------------------
Hej!
Som sverigefinne är jag intresserad av att veta
1- vad ert parti är berett att göra när det gäller den finskspråkiga infrastrukturen i Sverige i allmänhet (t.ex. finska förskolor, finska skolor och äldreomsorg)?
2- om ni stödjer sverigefinnarnas försök att få mer utbud på finska i Svensk tv och radio?
3- om ni stödjer försök att få presstöd åt finskspråkiga tidningar?
4- om ni stödjer försök att sprida mer information (t.ex. i samband med samhällsorienterande ämnen) om den finska språkminoriteten i landet på svenska skolor?
5- om ni anser att Sverige behöver en livskraftig finsk minoritet i landet och detta får kosta?
6- om ni tycker att folk ska kunna registrera sin språklig tillhhörighet t.ex. i samband med FoB? Ska detta vara frivilligt eller obligatoriskt?
Jag är tacksam för era svar. Jag kommer troligen att fungera som kommentator i valvaka på sverigefinsk radio, och era svar är backgrund till detta.

Kaarlo Voionmaa
 

MODERATERNA

Hej,

Här kommer Moderata Samlingspartiets svar [i kuirsiv] på era frågor
1- vad ert parti är berett att göra när det gäller den finskspråkiga
infrastrukturen i Sverige i allmänhet (t.ex. finska förskolor, finska
skolor och äldreomsorg)?

Vi moderater,tillsammans med de andra borgerliga partierna, är
garanten för tex finskspråkiga friskolor och finskspråkig äldreomsorg.

2- om ni stödjer sverigefinnarnas försök att få ett större utbud av finska program i Svensk tv och radio? 
Ja

3- om ni stödjer försök att få presstöd åt finskspråkiga tidningar? 
Nej - vi vill inte öka presstödet.

4- om ni stödjer försök att sprida information (t.ex. i samband med
samhällsorienterande ämnen) om den finska språkminoriteten i landet på svenska skolor?

Vi anser att detta måste vara en angeläganhet för varje skola -
och ingenting vill vi fatta centrala beslut om.
 

5- om ni anser att Sverige behöver en livskraftig finsk minoritet i landet? Är ni beredda att lägga ut pengar för detta ändamål? 
Ja. Vi har inga pengar att sats. Dessutom undrar vi vad vi skulle
satas på.
 

6- om ni tycker att folk ska kunna registrera sin språkliga tillhörighet t.ex. i samband med FoB? Ska detta vara frivilligt eller obligatoriskt?
Vi vill inte ha FoB allas!

M V H
Johan Tiedemann




CENTERPARTIETS RIKSORGANISATION 2002-09-11



Som sverigefinne är jag intresserad av att veta

1- Vad ert parti är berett att göra när det gäller den finskspråkiga infrastrukturen i Sverige i allmänhet (t.ex. finska förskolor, finska skolor och äldreomsorg)?

Vi är allmänt positiva till en mångfald inom barnomsorg, skola och äldreomsorg. Det gäller såväl på vilket sätt de drivs och vilken inriktning de har. Samtidigt är det viktigt att vi utgår ifrån att vård och omsorg ska vara offentligt finansierad. Det finns även ett antal finskspråkiga folkhögskolor runt om i Sverige, bl a Göteborg, Stockholm och Haparanda, med goda erfarenheter.

2- om ni stödjer sverigefinnarnas försök att få ett större utbud av finska program i Svensk tv och radio?

När det gäller radio ser vi möjligheten, genom framtidens digitala radio, att radiolyssnare kan ”hämta hem” d.v.s ladda ner de radiosändningar som önskas. Tyvärr så har inte alla tillgång till internet, men det finns redan idag möjlighet för dem som har tillgång till internet att ta del av finska radionyheter. Liknande lösningar bör kunna gälla TV, dvs att ta hjälp av den nya tekniken för att fler ska kunna få tillgång till ett större utbud. De som har kabel-TV kan redan idag ta del av finska TV-sändningar.

3- om ni stödjer försök att få presstöd åt finskspråkiga tidningar?

Vi har idag ett presstöd som även kan utgå för bl a finskspråkiga tidningar som ges ut i Sverige. Vi värnar starkt om presstödet och anser att det är viktigt för mångfalden och där är tidningar på andra språk en viktig del. För att bl a detta ska vara möjligt har vi verkat för att presstödet höjts i olika omgångar.

4- om ni stödjer försök att sprida information (t.ex. i samband med samhällsorienterande ämnen) om den finska språkminoriteten i landet på svenska skolor?

Centerpartiet har vid ett flertal tillfällen via debatter och motioner i riksdagen framhållit vikten av pluralism och mångfald i samhället, vilket även inkluderar kunskap om den finska minoriteten.

5- om ni anser att Sverige behöver en livskraftig finsk minoritet i landet? Är ni beredda att lägga ut pengar för detta ändamål?

Vi är måna om att Sverige är ett öppet och mångkulturellt samhälle. Ett sådant samhälle visar en stor generositet mot alla minoriteter i landet. Det är naturligt att på olika sätt stödja föreningar och aktiviteter som kan bidra till humanism och mångfald. Ofta handlar det om att resurser för detta ge på lokal nivå.

6- om ni tycker att folk ska kunna registrera sin språkliga tillhörighet t.ex. i samband med FoB? Ska detta vara frivilligt eller obligatoriskt?

Vi har inte tagit ställning till detta som parti, men är allmänt tveksamma till ytterligare registreringar som berör den personliga integriteten. I det fall det ska vara aktuellt så handlar det om en frivillig registrering.





KRISTDEMOKRATERNA

Hej Kaarlo!
Här kommer svar på dina frågor från Kristdemokraterna. Om du har ytterligare frågor eller funderingar får du givetvis höra av dig.

Mvh
Maria Berntsson
Generellt när det gäller själva språkfrågan så kom det nyligen ut en
parlamentarisk utredning om just detta. Utredningen är nu på remiss och
när betänkandet kommer till riksdagen kommer vi att ta ställning till de
olika förslag som betänkandet förslår när det gäller denna språkutredning.

Som sverigefinne är jag intresserad av att veta

1- vad ert parti är berett att göranär det gäller den finskspråkiga infrastrukturen i Sverige i allmänhet (t.ex. finska förskolor, finska skolor och äldreomsorg)? 
Kristdemokraterna arbetar för att förskolor, skolor och äldreomsorg ska finnas med olika språkinriktningar. Det är en rättighet och ska uppmuntras. Start av förskolor, skolor och äldreomsorg med personal än
annat språk än svenska, tex finska, ska därför stödjas och uppmuntras från kommunernas sida i Sverige.
 

2- om ni stödjer sverigefinnarnas försök att få ett större utbud av finska program i Svensk tv och radio? 

Vi är positiva har möjlighet att sända radio och TV på finska och public service är redan idag skyldiga att erbjuda detta. 

3- om ni stödjer försök att få presstöd åt finskspråkiga tidningar?
Vi vill i jämförelse med andra partier ha kvar presstödet. Tyvärr är det
så att presstödet idag går nästan enbart till stora tidningar och detta
bör man se över och då skulle även finskspråkiga tidningar komma ifråga
för presstöd.
 

4- om ni stödjer försök att sprida information (t.ex. i samband med
samhällsorienterande ämnen) om den finska språkminoriteten i landet på svenska skolor?
Redan idag har svenska skolor skyldighet att sprida information om
Sveriges minoritetsspråk till eleverna och det är viktigt att denna
skyldighet efterlevs. 

5- om ni anser att Sverige behöver en livskraftig finsk minoritet i
landet? Är ni beredda att lägga ut pengar för detta ändamål?
Idag ges via Kulturrådet stöd i form av pengar till språkminoriteter och
det ska givetvis fortsätta.
 

6- om ni tycker att folk ska kunna registrera sin språkliga tillhörighet t.ex. i samband med FoB? Ska detta vara frivilligt eller obligatoriskt?
Detta är en fråga som Kristdemokraterna inte har tagit ställning till vad
jag har kunnat finna ut och skulle det bli så att registrering av språklig
tillhörighet någongång i framtiden skulle bli aktuell så vill vi att det
ska ske på frivillig basis. Är min åsikt i alla fall. Inte någon
obligatorisk registrering. Det är vi emot.





FOLKPARTIET

Hej!

Tack för ert mejl!
Som sverigefinne är jag intresserad av att veta

1- vad ert parti är berett att göranär det gäller den finskspråkiga infrastrukturen i Sverige i allmänhet (t.ex. finska förskolor, finska skolor och äldreomsorg)?
Folkpartiet anser att valfriheten ska öka både vad gäller äldreboenden,
vård och skola, så att var och en kan hitta ett alternativ som han eller
hon tror på. Finska fristående skolor eller finska äldreboenden har stor
betydelse för bevarandet av den kulturella identiteten och, ytterst,
välmåendet! På det nationella planet vill vi arbeta för att främja
valfriheten, genom äldrepeng och nationell skolpeng, så att likvärdiga
villkor uppstår.

På det lokala planet vill jag nämna att folkpartiet i Stockholm har arbetat
för att fler äldre ska kunna välja finskspråkig omsorg. Det finns ett finskt äldreboende i Stockholm och alldeles nyligen har det tillkommit finskspråkig hemtjänst. Det är ett litet företag som erbjuder hemtjänst på
finska som när äldreomsorgspengen infördes omedelbart fick dubbelt så många brukare som de väntat sig, så de har snabbt fått expandera. För övrigt så har Finska skolan på Södermalm fått Stockholms stads kvalitetspris i skolklassen! Priset delades ut den 2:a september. 
 
2- om ni stödjer sverigefinnarnas försök att få ett större utbud av finska program i Svensk tv och radio?

Ja, det visade vi i public service-kommittén. 

3- om ni stödjer försök att få presstöd åt finskspråkiga tidningar?

Folkpartiet vill inrätta ett särskilt anslag på sju miljoner kr som ska
gå till att främja minoriteters kulturer. Dessa medel, tillsammans med de
sju miljoner som Statens kulturråd delar ut till minoritetsgrupper, ska
kunna användas till att stödja tidskrifter, tidningar och andra medier.
Presstödet vill vi däremot minska på eftersom vi anser att det är förlegat
och snedvrider konkurrensen.

4- om ni stödjer försök att sprida information (t.ex. i samband med
samhällsorienterande ämnen) om den finska språkminoriteten i landet på svenska skolor?

Ja, det är mycket viktigt att skolan, t.ex. i samhällskunskapsämnet, ger
eleverna kunskap om minoriteterna i Sverige.

5- om ni anser att Sverige behöver en livskraftig finsk minoritet i
landet? Är ni beredda att lägga ut pengar för detta ändamål?

Ja. Vi vill att Mälardalen ska bli ett förvaltningsområde för finska som
minoritetsspråk

  
6- om ni tycker att folk ska kunna registrera sin språkliga tillhörighet t.ex. i samband med FoB? Ska detta vara frivilligt eller obligatoriskt?

Ja, det ska vara möjligt men frivilligt. Det måste vara fråga om en
självidentifiering.

Med vänliga hälsningar

Therese Wallqvister
Kultur- och skolhandläggare
Folkpartiets riksdagskansli





SOCIALDEMOKRATERNA

Bifogar Socialdemokraternas svar till dina frågor om den finskspråkiga
minoriteten.

Svar till Kaarlo Voionmaa
Som sverigefinne är jag intresserad av att veta
 
1- vad ert parti är berett att göra när det gäller den finskspråkiga
infrastrukturen i Sverige i allmänhet (t.ex. finska förskolor, finska
skolor och äldreomsorg)?


Svar:

Sverige har aldrig varit ett språkligt homogent land och den språkliga
mångfalden är i dag både större och synligare bl.a. genom den nya
minoritetslagstiftningen. Modersmålets betydelse för identiteten är inte
bara viktig utan också en förutsättning för inlärning av andra språk. Det
är viktigt att barn så tidigt som möjligt kan utveckla sitt modersmål till
ett levande språk. Därför är socialdemokraterna positiva till
modersmålsundervisning och tvåspråkig undervisning i förskolan och i
grundskolan. Det är också viktigt att ha möjlighet att läsa modersmål som
ett tillvalsämne (språkval) inom gymnasieskolan.

Vi är positiva till finska skolor.

Den nyligen utkomna parlamentariska utredningens betänkande Mål i mun föreslår flera åtgärder när det gäller stödet till minoritetsspråken. Vi
ställer oss bakom dessa förslag.

Vidare är det angeläget att universitetsutbildning och forskning i
minoritetsspråk och om de nationella minoriteterna fortsätter att
utvecklas. Nyligen har regeringen beslutat att anvisa 3 miljoner kronor
till Mälardalens högskola för uppbyggnaden av ett finskt språk- och
kulturcentrum i Mälardalen.

Vi socialdemokrater tycker också att folkhögskolorna och studieför-bunden är viktiga aktörer i de här sammanhangen. De har en lång erfarenhet av utbildning av nationella minoriteter och i och på minoritetsspråk, vilket måste tas tillvara även i fortsättningen.

Inom äldreomsorgen är det viktigt att tvåspråkig personal anställs efter
behov t.ex. inom hemtjänsten. I många av landets kommuner, som har en finskspråkig minoritet, har redan startats finskspråkiga avdelningar för
äldre, demenssjuka samt dagcentraler, där den egna språkgruppen kan träffas och aktiveras.

Eftersom många äldre vill bo hemma så länge de bara kan, vilket också
gäller olika etniska grupper, är det viktigt att engagera sig t.ex. i lokala pensionärsföreningar. Vi vet att det redan finns t.ex. finskspråkiga
PRO-avdelningar samt pensionärsföreningar som är aktiva inom det
Sverigefinska riksförbundet.

Väntjänsten är mycket uppskattad av många äldre och det är naturligtvis
positivt att så många som möjligt har ork och engagemang att ställa upp för varandra på detta sätt.

Svenska kyrkans finskspråkiga verksamhet spelar en viktig roll för att
stärka det finska språket och skapa aktiviteter för många barn och äldre.
Det är viktigt att olika organisationer samarbetar vid sidan av den
kommunala verksamheten.

Det är viktigt att information om behovet av äldreomsorg på minoritetsspråk kommer till kommunernas beslutsfattare, eftersom antalet äldre kommer att öka under de kommande åren. Där spelar t.ex. kommunernas biståndsbedömare en viktig roll när det gäller information och utbud om kommunens service som eventuellt behövs eller redan finns på olika minoritetsspråk.
 

2- om ni stödjer sverigefinnarnas försök att få ett större utbud av
finska program i Svensk tv och radio?

Svar:

I syfte att öka kunskapen om medieområdet som riktar sig till minoriteter
har den socialdemokratiska regeringen gett Presstödnämnden i uppdrag att kartlägga situationen. Arbetet för rapporten "Medier för etniska
minoriteter" är ännu inte avslutat.

Regeringen har i Statens kulturråds regleringsbrev för 2002 avsatt 7
miljoner kronor i syfte att främja de nationella minoriteternas språk och
kultur. För att kunna hålla språket levande krävs en rad åtgärder såväl på
riksplanet som på regional nivå. Ett exempel av den lokala verksamheten är lokal-TV och närradioverksamhet som bedrivs av ideella föreningar.

Tyvärr har inte tillgängligheten för sändningar på finska i radion ökat
efter att SR Sisuradio inledde sina sändningar över det digitala nätet pga
det begränsade mottagandet av digitalradiosändningar. Däremot har dessa sändningar blivit tillgängliga på Internet. Regeringen har förra året
beslutat om utvärdering av den försöksverksamhet med digital radio som
startades år 2000.

Utan att glömma tillgången på TV-sändningar på finska bör det svensk-finska televisionsutbytet omnämnas. Då svarar Sverige för kostnaderna i Sverige och på motsvarande sätt svarar Finland för sina kostnader. Regeringen har i sin senaste proposition om public service (prop. 2000/01:94) slagit fast att public service har ett stort ansvar när det gäller programutbud för språkliga och etniska minoriteter. Enligt de nya sändningstillstånden för perioden 2002-05 skall public servicebolagen beakta språkliga och etniska minoriteters intressen. Insatserna skall öka under tillståndsperioden och de inhemska minoritetsspråken ska inta en särställning.
 

3- om ni stödjer försök att få presstöd åt finskspråkiga tidningar?Svar:

- Presstöd utgår till de tidningar som har rätt till det. Viikkoviesti har
fått stöd som lågfrekvent tidning för detta år. Tidnings AB Viikkoviesti
har i våras ansökt om förhöjt driftstöd för år 2002 men inte fått det på
grund av att företaget inte uppfyller de krav under 2001 krävs för
spridning i hela landet. (Upplagan minst 7 000 ex som sprids i minst 35
A-regioner med minst 50 ex. inom varje region.)

Presstöd söks hos Presstödsnämnden varje år av de tidningar som uppfyller de krav som berättigar till stöd.

4- om ni stödjer försök att sprida information (t.ex. i samband med
samhällsorienterande ämnen) om den finska språkminoriteten i landet på svenska skolor?
Svar:

- Vi anser att det är viktigt att sprida kunskaper om de nationella
minoriteter och språk i den svenska skolan. Inom lärarutbildningen är det
viktigt att undervisa om våra nationella minoriteter och minoritetsspråk.

 
5- om ni anser att Sverige behöver en livskraftig finsk minoritet i landet? Är ni beredda att lägga ut pengar för detta ändamål?
Svar:

- Regeringen avser i sin skrivelse om mänskliga rättigheter (2001/02:83)
att låta göra en översyn av minoritetsorganisationernas möjligheter till
stöd. Stödets storlek i dag upplevs inte vara rättvis med tanke på
minoriteternas olika storlek och behov av stöd.

Vi har redan gjort satsningar på det finska språket i Mälardalen (se svar
nr. 1)
 

6- om ni tycker att folk ska kunna registrera sin språkliga tillhörighet t.ex. i samband med FoB? Ska detta vara frivilligt eller obligatoriskt?
Svar:

För närvarande är det inte möjligt att registrera sin språklig tillhörighet
och vi har inte tagit ställning till frågan i samband med FoB.

Med vänlig hälsning,

Pirjo Linna
politisk sekreterare
Socialdemokratiska riksdagsgruppen
tel. 08-786 4822
mobil 070-269 9115
e-mail
pirjo.linna@riksdagen.se


7.10.15

Miten ruotsinsuomalaiset järjestäytyisivät?

Johdannoksi
Laadin tämän kirjoituksen 2012, mikä näkyy mm. viittauksista. Arvioni ovat myös senaikaisia. Mutta ehkä tämä teksti virittää ajatuksia ainakin joissakin lukijoissa.
Taustaa
Ei sen enempää hallituksen lakiesityksessä kuin laissa kansallisista vähemmistöistä ja vähemmistö­kielistäkään1 puututa kysymykseen, miten niiden ruotsinsuomalaisten, jotka asuvat suomen kielen hal­lintoalueen2 kunnissa, tulisi järjestäytyä. Kysymys järjestäytymisestä on olennainen, koska kuten porvarihallituksen laki­esityksessä todettiin, kansallisilla vähemmistöillä on nyt "oikeus olla eri­lai­sia ja säi­lyttää oma kielensä ja kulttuurinsa ja kehittää niitä" (ks. Regeringens proposition (RP), s. 29). 
        Lain vii­dennessä pykälässä sanotaan, että hallintoviranomaisten on annettava kansallisille vähemmis­töille mah­dollisuus vaikuttaa niitä koskevissa kysymyksissä ja, sikäli kun se suinkin on mahdol­lista, neu­votella vähem­mistön edustajien kanssa näistä kysymyksistä. Lainlaatijat ja poliittiset päättäjät ovat varmaan huoman­neet, että ruotsinsuomalaiset ovat jo järjestäytyneet, ja päättäneet, että tätä järjestäytymistä tulee hyö­dyntää halluketta toteutettaessa. 
     Tässä esityksessä pohdin ruotsinsuomalaisten demokraattisesti legitiimin edustuselimen aikaan­saamisen edellytyksiä. Tuollainen elin olisi hyvä rakentaa, mutta sen tiellä on monia esteitä. Esitykseni ydinkäsitteitä on demokraattinen legitimiteetti. Legitimiteetti voi olla norma­tiivista tai/ja empiiristä lainmukaisuutta. Tässä yhdistän ne, mikä tarkoittaa, että legitiimi asia on sellainen, jonka kansa­laiset hyväksyvät ja joka lisäksi on lainmukainen (ks. esimerkiksi fi.wikipedia.org/wiki/Legiti­mi­teetti).
     Demokraattinen legitiimisyys on sellaisilla asioilla, joista kansa­laisilla on ollut mahdol­lisuus sanoa mielipiteensä vaaleissa, joissa on valittavana eri vaihtoehtoja ja jotka ovat yleiset, yhtäläi­set, suorat ja salaiset. Totean, että en puutu nyt hallukkeen piirissä toimivien kunnan enemmistöä edus­tavien polii­tikkojen ja virkamiesten valtuutukseen. Käsittelen ainoastaan heidän neuvottelukumppa­niensa, ruotsin­suomalaisten edustajien valintaa. 
Ruotsinsuomalainen valitsijakunta 
Valitsemisen pohtiminen on hyvä aloittaa valitsijakunnasta. Puheena olevassa vähemmistölaissa puhutaan vähemmistöstä, mutta laki ei käsittele vähemmistöä juridisena henkilönä, jolla olisi oikeuksia ja velvollisuuksia. Ryhmän sijasta puhutaan yksilöistä ja todetaan, että "jokainen henkilö ratkaisee itse, katsooko hän kuuluvansa kansalliseen vähemmistöön vai ei ja tahtooko hän vaatia sitä suojaa ja tukea, jota yhteiskunta tarjoaa kielen ja kulttuurin vaalimiseen" (ks. RP, s. 14). Vähemmistöön kuuluminen perustuu yksilölliseen samastukseen (självidentifikation) ja etniseen ryhmään kiinnittymiseen (etnisk förankring i gruppen).
     Todettakoon, että "etnistä kiinnittymistäkään" ei selvitetä tarkasti. Näin ruotsinsuomalaisen valitsijakunnan koostumus jää epämääräiseksi asiaksi, ja se herättää epäilyn, voiko sen varaan todella rakentaa demokraattisesti ja legitiimisti edustavaa elintä. 
     Edellä mainittua epä­mää­räisyyttä lisää se, että ei ole täsmällistä tietoa, paljonko ruotsinsuomalaisia Göte­borgissa saati koko Ruotsissa asuu. Tämä johtuu siitä, että Ruotsi ei rekisteröi kansalaistensa äidinkieltä (tai ensikieltä) kuten Suomi. Meillä ei ole myöskään kunnollista määritelmää sille, mitä ter­millä "ruotsin­suomalainen" tar­koitetaan. Senhän voi ruotsintaa sekä termillä "sverigefinne" että "sverigefinländare". Huomatta­koon kui­tenkin, että kansallisia vähemmistöjä koskevassa laissa käyte­tään yksinomaan termiä "sverigefinne". Näin tehdään siksi, että laki koskee suomen kieltä ja sen käyttämistä Ruotsissa. Suomenruotsi ei kuulu Ruotsin kansallisiin vähem­mistökieliin kuten suomi.
     Ruotsinsuomalaisten poliittista asemaa voi verrata muiden vähemmistöjen vastaavaan asemaan. Seu­raavaksi kerron hyvin lyhyesti suomenruotsalaisten järjestäytymisestä ja eritoten heidän folktingetis­tään (ks. folktinget.fi/suomeksi/folktinget/organisaatio). Folktingetin jäsenet valitaan kunnallisvaalien tulosten perusteella. Puolueet ja ryhmit­tymät voivat asettaa ehdokkaita vaalipiireittäin niin kutsutuilla pitkillä listoilla siinä järjestyksessä, kuin ne haluavat ehdokkaansa otettavan huomioon äänten las­kennassa. Mitään erillisiä folktingetin vaaleja ei järjestetä, vaan sen edustajisto määräytyy sen mu­kaan, keitä suomenruotsalaisia ehdokkaita kunnallisvaaleissa on äänestetty.
     Folktingetin valitsijakuntana ovat näin ollen henkilöt, joiden suomenruotsalaisuutta ei tarkisteta; folke­tinge­tiin voi päästä suomenruotsalainen suomen­kielistenkin äänillä. Huolenaiheena ei ole valitsi­joiden vaan valittujen suomenruotsalaisuus, josta saman lähteen mukaan sanotaan näin: "Ruot­sin­kielisiksi eh­dokkaiksi lasketaan ne kunnallisvaali­ehdok­kaat, jotka ovat ilmoittaneet ruotsin kielen äidin­kie­lekseen väestötietojärjestelmään – kaikki kyseisten ehdokkaiden äänet lasketaan auto­maattisesti mukaan."
     Folktingetiä kootessa kyetään takaamaan se, että folktingetin edustajisto kuuluu suomen­ruotsalaiseen vähemmistöön. Voimme tehdä sen huomion, että julkista valtaa ei Suomen lainsäädännössä ole annettu epämääräi­sesti määritellylle vähemmistölle, vaan sitä on saanut laissa selkeästi määritelty instituutio (tässä: folktinge­t).

     Edellä sanotun pohjalta päättelen, että ruotsinsuomalaisten edus­tuselintä pystytään tuskin rakentamaan folktingetin kaltaiseksi mm. sen takia, että se edellyttäisi suuria muutoksia voimassa olevaan vähem­mistöjä ja vähemmistökieliä koskevaan lakiin. Tilanne voi tietenkin muuttua eli on muistettava vanha elämänohje "Säg aldrig "Aldrig"".

     Toinen lähellä ruotsinsuomalaisia oleva vertauskohta on sametinget/sámediggi/saamelais-käräjät, joita on Suomessa, Ruotsissa ja Norjassa. Niiden edustajat valitaan joka neljäs vuosi, Norjassa valtio­päivävaalien yhteydessä. Henkilö on äänikoikeutettu, jos hän on täyttänyt 18 vuotta tai saavuttaa sen iän vaalivuonna, jos hän katsoo olevansa saamelainen ja jos hän tai joku hänen vanhem­mistaan, isovanhem­mistaan tai esivanhemmistaan on käyttänyt saamea. Tämäntapaisten kriteereiden varassa Norjassa, Suomessa ja Ruotsissa pidetään vaaliluetteloa äänioikeutetuista saame­laisista (ks. Ruotsi: www. same­tinget.se/1009; Suomi: www.samediggi.fi/ ja Norja: www.ssb.no/samer/).
       Ruotsinsuomalaisen vähemmistön edustuselin voidaan tietenkin valita laatimalla valitsijakunnasta vaaliluettelo. Mutta miten se olisi tehtävä? Saisiko kuka tahansa tietyn hallukekunnan asukas, joka on vähintään 18-vuotias ja tuntee itsensä ruotsinsuomalaiseksi, rekisteröityä siihen? 
        Suomen kielen käyttöä ei voine ottaa ehdoksi, koska mukaan olisi saa­tava niitäkin ruotsinsuomalaisia, joiden ensikieli tai ainoa kieli on ruotsi eli jotka eivät kuulu käsitteen "sverigefinne" vaan käsitteen "sverigefinländare" piiriin. Kuten jo on todettu, ei ole selkeää tapaa määritellä, kuka on ruotsinsuoma­lainen. Kun selvät kriteerit puuttuvat, ketkä täyttävät ruotsinsuomalaisuusehdon, ei ole myöskään edellytyksiä laatia ruotsinsuomalaisia koskevaa vaaliluetteloa. 
Ruotsinsuomalaisten valtaoikeudet
"Valtaoikeus" tarkoittaa 'oikeutta käyttää julkista valtaa', ja voimme kysyä, onko ruotsinsuomalaisella vähemmistöllä sellaista valtaa. Heillä on kyllä oikeus käyttää suomea, saada suomenkielistä palve­lua ja hoitoa lain määräämissä rajoissa. Mutta käyttääkö ruotsinsuomalaisten vähemmistö julkista val­taa? Tähän täytyy vastata myöntävästi, sillä monien ruotsinsuomalaisten järjestöjen joukossa on sellaisia, jotka ovat hankkineet julkista valtaa otettuaan tehtäväkseen esiintyä ruotsinsuomalaisten edustajina. Tärkein näistä järjestöistä on ruotsinsuomalaisten valtuuskunta/sverige­finlän­darnas delegation.3 
        Ruotsinsuomalaisten valtuuskunta toteaa lähtökohtansa kertoessaan synnystään (ks. www. sverige­finne.nu): "Ruotsinsuomalaisten valtuuskunta perustettiin keväällä 2000 valtiopäivien vähemmistö­poliittisten päätösten tuloksena." Ruotsin valtiopäivät ei siis asettanut valtuuskuntaa, vaan val­tuuskunta saatiin aikaan "päätösten tuloksena".
        Valtuuskunta toteaa esittelyssään myös, että sillä on "perus­tamisensa jälkeen tunnustettu asema ruotsinsuomalaisten edustajana yhteyk­sissä Ruotsin valtioon, valtion viranomaisiin, Ruotsin kuntien ja maakäräjien yhteisjärjestöön ja Euroo­pan neuvostoon". Missään kohdassa ei oteta esille valtuuskunnan demokraattista legitimiteettiä, mikä on ymmärrettävää, koska siltä puuttuu se. Ruotsinsuomalaisten valtuuskunnan jäsenet on poimittu eri tahoilta ruotsin­suo­malaisten järjestöistä ja julkisista laitoksista. 
        Valtuuskunta käyttää siis julkista valtaa, jos kohta se ei ole saanut valtaansa ruotsinsuomalaiselta vähemmistölta demokraattisesti ja legitiimisti. Onko sitten mitään toiveita tällaisen, julkista valtaa käyttävän ruotsinsuomalaisten edustuselimen luomisesta?         
        Onko vähemmistölle aikomus antaa tällaista valtaa? Porvarihallituksen lakiehdotus puhui ruotsinsuomalaisten "egenmaktista". "Omaavaltaa" on turha hakea suomen kielen sanakirjoista. Tietyt ruotsinsuomalaiset lähteet käyttävät sana­liittoa "oma valta".4Hallituksen lakiehdotuksen vähemmistö­poli­tiikan tulevaa suuntaa koskevassa lu­vussa todetaan, että Ruotsilla on kansainoikeudellinen vastuu edistää vähemmistökieliä ja -kulttuu­reja (RP, s. 28).
       Porvarihallituksen kansallisia vähemmistöjä koskeva strategia käsitti sen, että vahvistetaan "de nationella minoriteternas egenmakt och inflytande" (RP, sama kohta). Egenmakt-käsitettä ei kuitenkaan määritellä eikä edes selvennetä RP:ssa eikä vastaavassa laissa, mikä hämmentää lukijaa. (Ks. ala­viitettä 4.)
Päätelmiä 
Edellä sanotun voi koota niin, että erinäisten puutteidensa takia laki kansallisista vähemmistöistä ja vähem­mistökielistä ei avaa mahdollisuutta luoda demokraattisesti legitiimiä ruotsinsuomalaisten edustus­elintä.
       Ruotsinsuomalaisen vähemmistön "omavalta" ja kuntien vähem­mistöpolitiikkaan vaikuttaminen tulee halluketta ohjaavan lain takia jäämään sen varaan, mitä eri toimi­jat erilaisin valtuutuksin eri tahoilla saavat aikaan. Mutta vaikka luovummekin vaatimasta tai kehittämästä em. edustuselintä, voim­me toki pyrkiä edistämään omakielistä vanhus­ten­huoltoa ja muita, vähemmistön kannalta tärkeitä asioita. Ei Saksan autobahnojenkaan rakentamiseen tarvittu demokraattista organisaatiota.
       Sellaisen edustuselimen luominen, joka vastaisi esimerkiksi suomenruotsalaisten folktingetiä tai saame­laisten sámediggiä, edellyttäisi panostusta huolelliseen suunnitteluun, mahdollista kansallisia vähem­mistöjä ja vähemmistökieliä koskevan lain muuttamista, organisaation kehittämistä ja vähemmistön yleistä liikkeellesaamista, mobilisointia, asian hyväksi.
       Sellaista liikettä ei ole näkyvissä. Jos siihen joillakuilla on tarmoa ja halua, ehdotan, että he virittävät ruotsinsuomalaisten järjestöjen toiminnan toiselle tasolle kuin millä se nyt on. Ruotsinsuomalaisen vähemmistön hallinto saadaan demo­kraat­tisesti legitiimille ja kestävälle pohjalle vain, jos muutos lähtee alhaalta, perusjärjestöistä ja yksityisistä ryhmistä käsin.
        Kunnon tulosta ei saada aikaan, jos muutokset suunnitellaan ja aloitetaan kunnan tai valtion viranomaisten kirjoituspöydillä vilkku­vista tietokoneista.

1  Ks. vastaavasti: Regeringens proposition 2008/09:158. Från erkännande till egenmakt – regeringens strategi för de nationella minoriteterna (www.notisum.se/rnp/sls/lag/20090724.htm) ja Laki (2009:724) kansallisista vähemmistöistä ja vähemmistökielistä www.notisum.se/rnp/sls/lag/20090724.htm.

2  Olen tiivistänyt termin "suomen kielen hallintoalue(hanke)" "hallukkeeksi". Käytän niitä toistensa samaa tarkoittavina vastineina.

3  Huomaamme, että valtuuskunta katsoo edustavansa "sverigefinländare", minkä voi tulkita eri tavoin. Yksi tulkinta on se, että suomen kieli ei ole niiden ensisijainen tuntomerkki, joita valtuuskunta edustaa.

4 Sekä "egenmakt" että "omavalta" yhdistyvät vastaavasti adjektiiviin "egenmäktig" ja "omavaltainen", joka kuvaa vallan otta­mista. Esim. virkamies on "omavaltainen", jos hän ottaa vallan omiin käsiinsä eikä käytä vain sitä valtaa, joka hänellä lain­mukaisesti on. Egenmakt-termi saattaa yllätttä lukijan, koska se ei kuulu yleiskielen sanastoon. Ilmeisesti lainlaatijat ovat pohtineet, olisiko ruotsinsuomalaiset käsitettävä itsenäiseksi (självständig tai själv­bestäm­mande) ryhmäksi, jolle tulisi tarjota autonominen asema omine hallintoineen ja poliittisine elimineen, vai miten heidät tulisi määritellä
   Syntyneen lain perusteella tiedämme, että ruotsinsuomalaisilla ei ole itsehallinnollista asemaa. Jotenkin ryhmän "omavaltaisuus" kui­tenkin oli ilmaistava, ja lain laatijat päätyivät egenmakt-termiin. Näin väistettiin toisaalta ryh- män korottaminen autonomiseksi ryhmäksi ja toisaalta ryhmän sijoittaminen tavalliseksi etni- seksi ryhmäksi Ruotsin muiden etnisten ryhmien joukkoon.
     Laki on selvä: ruotsinsuomalaiset ovat nykyään yksi Ruotsin viidestä kansallisesta vähemmistöstä. Ryhmän koos­tumuksen kannalta on kuitenkin niin, että sen suuren enemmistön muodostavat Ruotsiin viimeisten 50 vuoden aikana tulleet henkilöt, ja tällä perusteella kyse on verraten äsken synty-neestä maahanmuuttajaryhmästä. Sitä, miten ruotsin­suomalaiset ja muut maahanmuuttajaryh- mät eroavat faktisesti toisistaan saamiensa kie- lellisten ja muiden oikeuksien suhteen, en käy tässä erikseen käsittelemään.
    Egenmakt-termin synty on mielenkiintoinen. Se on englannin empowerment-termin ruotsinnos, joka määritellään näin: "Ordet egenmakt motsvarar och motsvaras av det engelska ordet empowerment och syftar till att en individ i en organisation eller annan grupp skall känna att denne har makt över sin egen situation, sina arbetsuppgifter, sin närmiljö etc. (sv.wikipedia. org/wiki/Egenmakt).
   Suomessa empowerment ilmaistaan termillä voimaantuminen tai valtaistuminen. Sen merkitys kuvataan näin: "Voimaantumisella (valtaistu-minen, empowerment) tarkoitetaan ihmisten ja ihmisyhteisöjen kykyjen, mahdollisuuksien ja vaikutusvallan lisääntymistä. Voimaantumisessa korostuu oma sisäinen vahvistuminen (sivistys. net) ja se, että ihminen kokee olevansa sisäisesti vahva sekä tasapainossa itsensä ja ympäristönsä kanssa. Voimaantumisen seurauksena hän kykenee asettamaan ja saavuttamaan päämääriä, tuntee oman elämänsä olevan hallinnassa sekä itsetun- tonsa paran­tuneen." fi.wikipedia.org/wiki/Voi- maantuminen.