Hyckleri, livets olja

Ibland får vi bevis på att våra medmänniskor inte är ärliga. Innan vi åker på semester kommer vi överens med grannen om att denne ska ta hand om våra blommor och post. Men när vi kommer hem igen har blommorna vissnat. Posten ligger på hallens golv och telefonräkningen har på ett mräkligt sätt skenat iväg. I grannsämjans namn vågar vi inte fråga hur det egentligen blev med vattnandet av blommorna. Att beskylla någon för oärlighet är svårt. Det är inte politiskt korrekt, för man ska värna om sociala relationer.Vi håller förargelsen för oss själva. Ger sken av att det egentligen inte spelade så stor roll. Men samtidigt är vi fast beslutna att nästa gång kommer vi inte att be grannen om hjälp med blommorna och posten. Detta är hyckleri. Men det behövs som man behöver olja i cykelns kedja. 

Många av oss är troende kristna. I gudstjänster stiger man upp när prästen uppmanar att göra så. Man mumlar genom trosbekännelsen: "Vi tror på Gud... himlens och jordens skapare... Vi tror på Jesus Kristus... som blev till som människa genom den heliga Anden, föddes av jungfrun Maria... korsfästes, dog och begravdes, steg ner till dödsriket, uppstod från de döda... step upp till himlen... " 

Innehåller inte bekännelsen rätt märkliga påståenden? T.ex. att Jesus skulle ha avlats genom en ande.

Men skadar det någon att bekännelsen innehåller sådana idéer? Nej. Tvärtom, när man står där och mumlar bekännelsen, känner man samhörighet med andra. Handlar det inte om hyckleri? Jo, men inte sådant som kallas för fariseism, hyckleri som Jesus varnade sina anhängare för.

Människor som har tid att fundera, blir ibland överkänsliga för företeelser som oärlighet och hyckleri. Poeten Nils Ferlin tillhörde dem. Se här: "En skål, I bröder, som vilse vandra, en skål för livet som rullar här. Vi är väl lika så bra som andra ty andra är inte som dom är. Ty andra köper sig etiketter och sätter på sej och tar en ton... "

Vi känner till dessa människor som "sätter på sej och tar en ton". Kanske är det tom. så att vi själva ibland tillhör dem. En annan poet, Boris Pasternak, blev riktigt förtvivlad över hyckleriet. Här är slutet av hans dikt "Hamlet": "Men utstakad är ordningen av handlingar, och riktningen av stigen går inte att ändra. Jag är ensam, allt sänks i fariseismen. Att leva livet är inte som att gå över åkern."

Jag har slagit upp motsvarigheter till "hyckla" på olika språk och har bara stött på betydelseförklaringar med bedömande moraliserande ton. Det är uppenbart att man i olika kulturer vill ta avstånd från hyckleriet. Men går det att bli av med det? Jag tror att det inte går. Hyckleriet upprätthåller skenet av att det sociala samspelet flyter som det skall. I detta spel har var och en av oss sina roller. Att vi sedan inte skäller ut grannen för att denne glömde vattna våra blommor och hämta vår post är, trots allt, inte så allvarligt. 

Låt oss inte hyckla. Hyckleriet är oundvikligt, det är som livets olja. Men om oljan blir för tjock, behöver vi inte använda den. Vi kan och kanske även bör ta avstånd från hyckleriet när det övergår till självförhärligande fariseism. Vi skall varken drunkna i hyckleriet eller tycka att livet är en för bred åker att beträda.