Kalevala-dagen

Kalevala är Finlands nationalepos. Eposet baseras på de anteckningar som Elias Lönnrot gjorde under sina sammanlagt elva resor i Finland och i Fjärrkarelen på 1830- och 1840-talen. Vi firar Kalevala och den finska kulturen den 28 februari då det var på den dagen 1835 som Lönnrot undertecknade förordet till den första upplagan av Kalevala. Med hjälp av senare fynd omredigerade han eposet till en ny upplaga 1849 som omfattar 22 795 åttastaviga versrader fördelade på 50 sånger.

Kalevalas stora hjältar är trollkarlen "den gamle, vise Väinämöinen", Ilmarinen som smitt himlavalvet och Lemminkäinen, eposets Don Juan. Bland kvinnofolket möter vi först Vattnets mor, som föder Väinämöinen, och Louhi, den elaka härskarinnan av Pohjola (Norden), Kalevala-folkets ärkerival. Louhi har en vacker dotter, Aino, som bl.a. Ilmarinen friar till. Som lösen för dottern smider Ilmarinen Sampo, ett rikedomsbringande föremål åt Pohjola. Tiden går, Sampo ger välstånd åt Pohjola, och Kalevala-folket blir avundsjukt. De seglar till Pohjola och lyckas stjäla tillbaka det. Men Louhi förföljer dem och i striden går Sampo sönder i havet.

Kalevala höjde finnarnas självkänsla under 1800-talet, eposet bevisade att det finns fantastisk diktning på detta språk, finskan, utan högkulturella traditioner. Kalevala inspirerade allt och alla, från Sampo-etiketten på tändsticksaskar till isbrytaren Sampo, för att inte tala om de många Kalevala-motiven inom olika konstarter. År 2003 sattes Kalevala upp på Stockholms stadsteater. Den har översatts till 60 språk, först av alla till svenska redan 1841. Jag är synnerligen glad över att den allra nyaste översättningen till svenska av Lars och Mats Huldén är väldigt lyckad.

Kalevala blev tvångsläsning för alla finska skolbarn. För att underlätta läsningen för dem förkortades Kalevala till Lilla Kalevala. Numera finns eposet även i serieform.

Kalevala slutar med att Väinämöinen stegar åt sidan för Marjatta (Maria) och dennas pojke (Jesus). Det finns inte längre plats åt den gamle vise och hans spel på kantele. Han lämnar kantelen och ger sig iväg men "Kantelen blev kvar i Finland, Suomis folk fick strängaspelet, till en outsinlig glädje, vackra sånger att bevara".