Laddade repliker kring Ostpolitik

Jag hade nyligen en replikväxling i Göteborgs Posten. Det handlade om den oroväckande situation som vi enligt mångas bedömning befinner oss i då Rysslands politik mot sina grannar och framför allt mot Ukraina har blivit allt hotfullare. Håller vi på och glider in i ett nytt era av kalla kriget? Jag är bland väldigt många som inte vill ha en sådan utveckling. Spänningen måste minska, inte eskalera. Men hur skulle den kunna minska? Det kan varken Obama, Reinfeldt eller jag ge ett bra svar på. Det skulle väcka mycket mer respekt hos mig om Ryssland satsade på det sociala och ekonomiska välbefinnandet hos hennes medborgare än på militarismen som på ett eller annat sätt skadar oss alla, både Ryssland självt och oss, hennes grannar.

Urban Finne inleder replikvälingen i GP så här: 

NATO - no thanks!

Jag tycker att det är oförståndigt drömmeri om man tror att Finland och Sverige skulle kunna försvara sig militärt mot Ryssland. Vi lever inte Vinterkrigets tider då en flugestat kunde stoppa en elefant. Då leddes elefanten av en dumbom till ledare, Stalin. Bland de trupper han skickade till karelska ödemarker var det många ukrainare som inte kunde åka skidor. Stupade ukrainska soldater hade instruktionsböcker i sina ryggsäckar som gav dem vägledning i skidåkandets ädla konst. 
 

Nu lever vi andra, moderna tider: ryska armén klarar av Finland på några dagar och av Sverige enligt utsago på ett par veckor. Hur ska vi då försvara oss mot "putinister"? Kvar blir de försvarsmetoder som gjorde bl.a. att Sovjetunionen fick lämna Baltikum.

Metoder sammanfattas i begreppet icke-väpnat civilmotstånd. Det är det våra små stater ska satsa på, inte på JAS och andra dödbringande prestigeprylar. Jag hoppas att folk och försvar inser att de dagar då vi kunde försvara oss med vapen i handen är förbi och sluta med sina våta NATO-drömmerier. Flugor och elefanter kämpar inte i samma viktklass. Ett effektivt och välfungerande civilmotstånd är möjligt bara man förbereder för det i god tid. 

 

Leif P. replikerar:

Inget trovärdigt alternativ

 
Att ett av Ryssland ockuperat Sverige skulle kunna driva ut ryssarna med civilmotstånd är nog det mes korkade jag hört. Det finns metoder att slå ner civilmotstånd. Se på Nordkorea där allt civilmotstånd slagits ner med ofattbart grymma metoder.

Jag är för att Sverige skall ansluta sig till Nato och ta del av alliansens samlade styrka som ett avskräckande hot mot eventuella angripare. Ryssland har aldrid hotat en Natostat av den enkla anledningen att ett krig mot Nato skulle Ryssland förlora.

Urban Finne svarar:

NATO och självförsvar

Sanna dessa ord: att Sverige (eller Finland) skulle ty sig till civilmotstånd ifall Ryssland angriper ter sig i nuläget ett märkligt förslag. Obama och Reinfeldt har ju lovat varandra att utveckla samarbetet mellan Nato och partnerländer där Sverige ingår ytterligare. I detta scenario blir civilmotståndet möjligen aktuellt först om eller när det militära försvaret kollapsar.

Det kalla kriget kryper allt närmare och det ser ut som att det är dags att börja spela krigsspel på allvar. Min kritikers drag är klart: "... ett krig mot Nato skulle Ryssland förlora." Ja, kanske.

Den nationalistiska glöden känns oerhört starkt när jag tittar på en rysk konsert med militär musik på video. Publiken applåderar hängivet när en kvinna med mäktig röst sjunger om det "heliga kriget", det krig som Sovjetunionen inledde genom att angripa Finland 1939. Att se detta gör mig illamående.

Finns det verkligen inget alternativ till det förskräckliga krigspelet och den respektsökande militarismen? Diplomati? Civilmotstånd? Att lösa de säkerhetsproblem vi faktiskt har militärt är rationellt sett rappakalja, vilket ett väl organiserat civilmotstånd - även i det värsta scenariot - inte är.